mypastmyfuturemylife

Why is it like this..?
Why is my feelings trying to tell me something that i dont need to hear right now..

Love.. Please, give me love.

When everything changes..
But still, hold your past close to you.. It will help you on your way of life..


Även, hur mycket du har gått igenom, dåligt som bra.. Försök inte att gräva ner det i dig själv, försök inte att glömma det..
Hur mycket du än vill, så kommer det ändå bara att komma upp till ytan igen..
När du minst anar det, kommer det att finnas där.. Och när du minst behöver det. 
Men om du istället bearbetar eftersom, inte allt på en gång.. Delvis.. Så kommer du att bygga upp din styrka och din förmåga att leva, inte att krypa in dig i dig själv.. Inte att gömma sig för att bara ta emot det goda utav livet..
Livet är inte lätt, men det blir lättare om du vågar.

New things to come, old things will go.. The future mirrors will show you, your way..
If you just close your eyes, make your own story of life..

Soon it will be a change, even if the time right now is hard.

Once upon a time..

there was..

En saga, som man skulle vilja berätta från djupet utav sitt hjärta..
Att stänga ögonen, ta ett djupt andetag och låta hjärtat tala i ord..

Men när det inte går.. Man klarar inte av det, utan att fälla en tår.. Kanske är man inte änns mogen för det då..
Visa känslornas makt, leva ut dom till högsta grad..

In peace, but mostly in respect.

mommo sa: "det var några roliga hattar och en jesus" när hon såg bilderna från louvren i Paris.

...

  A dream.

I alla vinklar du försöker se åt, höra en viskning eller bara hitta en ny utväg..
Finns det alltid ett "jag klarar det inte", - varför inte jag ska klara det.. Allt ska bli bra, jag är stark.


Just nu vet jag inte vad jag känner.. Det är som om min själ alltid går i varv, som dalar.. Den snurrar, går upp och ner..
Ibland tackar jag livet eller, sanningen är den att jag alltid tackar livet.. Livet har givit mig mycket, inte alltid posetivt..´
Men alltid nya utmaningar som den vill att jag ska klara av, livet vet att jag kommer klara av och resultatet utav alla dessa utmaningar är att jag är och kommer bli en mycket starkare människa..

Men ibland är det otroligt svårt.. Det är mörker, tårar, osäkerhet, komplex, kallhet, saknad, stress, tomhet, ensamhet, smärta.. - Så mycket smärta.
'
Smärtan och ensamheten är nog det värsta.. Förut älskade jag att vara ensam, men det finns skillnad på ensamhet..
Det ena är ensam i tex. "ensam hemma", men sen ensamheten i själen, tomheten.. Som om alla har övergivit än, samtidigt som att man vet att ex. mamma bara är ett telefonsamtal bort.. Men det handlar inte om personer, det handlar mer om att kännslorna har övergivit själen, som om ingenting vill kämpa för sig själv, för mig.
Väldigt svårt att förklara mitt svarta hål jag har.

Mitt djup
mitt hopp
min längtan
min förtvivlan

...