mypastmyfuturemylife

livet är underligt..

man kan känna abstrakta kännslor, dragningskraften till varandra..

tanken att allt är möjligt..


relationen..

nyfikheten, pirret.. längtan..
skratt, kyssar.. kloka ord, fåniga meningar.. ännu mera skratt..

tårar.. missuppfattningar..

att krossa ett hjärta utan att ha kraften att göra något ogjort..
bara för att man inte har förmågan att älska någon tillbaka.. känna lyckan i att någon annan vill bli från två separata till en.. tillsammans.
eller försöka bryta den där spärren som man satt upp för att skydde sig mot kärlek dvs. svek.. men samtidigt missa det där vackra som bara ren kärlek kan ge..

lämna den som man så gärna innerst inne vill enas med..
huvudet skakar bara nej, det går aldrig..
själen är rädd.
medans hjärtat bankar snabbt.. men är för splittrat och sårat för att ge mod åt någon annan..


love.. can look u in the eyes, just like an angel..
a broken soul without a word, without a place called home.
what am i do here?.. who am i?
take me away from this dark place.. its something that keep staring at me.. like i was a wierdo..
i wish i could love, what else that make u happy.. i will try..
let me go to a place i can call home..



xx. a