mypastmyfuturemylife

Ibland när kännslorna inte räcker till.. När du känner dig så vek men samtidigt vill så mycket..
Det ända du kan göra då är att tro på dig själv, på de du håller kärast..

Låt tårarna rinna ifall du behöver det, för du vet innerst inne att morgon dagen kommer att känna så mycket bättre då, än om du håller dom innombords och då vaknar upp med samma tunga kännsla..

Och när du tror att folk runt omkring dig försöker få ner dig, kasta dig undan.. Eller säg bara "jag tror, ni tror inte.."


Känslan i kroppen, själen, hjärtat.. Sinnet.. Är det viktigaste.. Men låt dig inte förblindas utav dom.. Dom kan visa ett annat ansikte ibland.. Stå på dina egna ben.. Var din käraste ägodel, för du behöver dig själv mest i världen.. Ingen kan bära dig runt, så öppna dina ögon, känn lukten och fånga dagen..