mypastmyfuturemylife

Ibland när kännslor och förvirrelser bryts samman till en massa, en massa som man inte kan styra efter..
hur mycket man än önskar att mn kunde förbluffa sig själv genom att resa sig upp, ta steget, lösa eller finna ro i sig sälv för att gå vidare, ta nästa nivå i livet för att finna och lyckas bli lycklig i sig själv.

för att fina sig själv,- är den mest långa resan i livet du kommer att göra. men när du väl är där.. kommer det att vara värt all mödan, alla tårar, alla skrik, förvirrelse, hat och kärlek.

kärlek till någon annan kan göra så ont och tvingas dig att gå till den punkten du aldrig hade tänkt att fara till.
ge dig förvirrelse, ge dig tanken att ditt hjärta inte tillhör dig längre.. utan till den andra, du kan ge den andra din syra, din anda.. utan någonting tillbaka.. du sviker dig själv.. du som alltid lovade dig själv att aldrig låta någon annan styra över dig..

det är som om någon gav dig lusten att älska att bli sårad att älska lusten att sakna, såra.

hurt.

Om det var igår, iförrgår, månader sen.. imorgon. sluta aldrig tro. tron är det sista du ska ge någon. aldrig, dela med dig. men aldrig ge totalt iväg. ditt hopp. din tro. din makt att ha kvar självrespekten.

hurt.

aldrig igen säger du. men hur vet du..?

nothing today can tell.. future? will se, nothing i know right now, the thing that is good today might be bad for me tomorrow. dislike, like. maybe?

panic, strange, nothing? tears, hitting, hurt. burnes. can it change?

yesterday, now is a different day.. for tomorrow, anything else..

i ditt hjärta tänker du tillbaka på de stunderna allt var bra, du kände dig trygg. vem kunde stoppa dig? ingen.
i hans ögon såg du hopp, var det ett spel?
var allt en lögn? frågan är bara om du älskade det ändå om du anade hur allt skulle bli.. hur hjärnan försökte intala dig det riktiga medans hjärtat lät sig styras av det du så länge flytt från, det du föraktade så länge. men ändå var det du saknat så länge, - kärlek.