maybe im just scared?


No tears left for you, just confused. time past by to fast for me to let you go



meningslöst att försöka få dig att förstå.

mitt hjärta har ett tomrum
jag gissar att det stannar tomt
nu när min egna far valt att gå den vägen.

snälla.. du behöver inte sparka mig ner till marken, sen spotta på mig och efter det säga åt mig att jag är värdelös.
jag är inte värd det.

du har aldrig funnits där för mig.
jag är din dotter, jag existerar..

inte änns när jag låg där på sjukhuset, var några andetag från döden ville du svälja din stolthet för att stötta mig..

är det här vårat öde?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0